Att göra slut med någon.

Jag förstår inte grejen med att göra slut egentligen. Personligen så har jag ingen lust att ge mig in i kärleken igen, den är så vilseledande och det gör så sjukt ont efteråt. Om man själv blivit dumpad eller varit tvungen att göra slut på grund av olika omständigheter så kan man inte göra något annat än att tänka på personen. Get the fuck away from my mind, I can't stop thinking about you. I know I can't be with you anymore anyway and it hurts like a fucking bitch. Det känns som att man får 10 knivar inkörda i hjärtat samtidigt när man vet att man inte kan göra något åt saken. Jag hatar dig för att du finns, även fast det var jag som gjorde slut med dig. :( Jag hatar det här.

 

- Laura.


:(

Jag behöver fler saker att klaga på!

 

- Laura.


Jag saknar honom.

Det är rätt fastställt att jag är spelnörd och tycker om att spela (obviously).
Spelade ett spel som hette Perfect World för ett tag sen, träffade en underbar kille som heter Ben. Blev förälskad och efter det knäsvag och mitt hjärta bultade bara jag tänkte på honom. På grund av tråkigheter med min laptop så kunde jag inte fortsätta spela med honom längre och det resulterade i att vi gled ifrån varandra, men fortfarande hade starka känslor kvar. Vi var tillsammans 9 månader, jag skulle flytta till USA och han var den största anledningen till varför (har iofs alltid velat flytta dit, eller iallafall hälsa på mina polare). Jag gjorde en tabbe för lite mindre än en månad sen och gjorde slut med honom, för att jag tappade kontrollen över mitt sinne. Vi pratade en gång efter det, 2 dagar efteråt och sen pratade vi inte på närmare 3 veckor. Jag förträngde mina känslor under hela den här tiden.
Han skrev till mig på MSN förra veckan, fick direkt en stor klump i magen, som att jag gjort något fel. Han börjar babbla på om PW det första han gör och jag blir iskall mot honom. Han säger "So how are you? Sorry that sounds so bad. I wasn't meant to not care about you at all, I just wanted to start a conversation". Jag svarade att det är bra med mig för det mesta, det går upp och ner men att det är okej. Jag frågar honom samma sak och han säger "Eh, I've been good I guess". Citerar hans "I guess" och han säger "It's not that I don't miss you". 3 veckor av förträngning och han öppnar käften i 5 minuter och jag faller för honom "igen". Så jävla typiskt, jag blir så jävla trött på kärleken. Tycker den kan ta sig i rumpan och bosätta sig på Mars någonstans och aldrig mer komma tillbaka. Jag måste börja förtränga igen.

 

- Laura.


RSS 2.0